Cloud computing has for the past few years been a buzz word. The advantages are supposedly undeniable. Many companies provide advanced services based on cloud computing which is said to increase efficiency and security at the same or lower cost. Some claim that it is a new way to relate to the Internet, perhaps even to data management overall.

This is an attempt to describe what differentiates cloud computing from other phenomena, to give an overview of a number of ongoing debates, and to propose plausible future developments.

(Swedish)

Cloud computing - gå på moln eller tankar i det blå

Överallt talas om cloud computing. Fördelarna skall vara obestridliga och många är de företag som nu erbjuder sina kunder omfattande lösningar baserade på just cloud computing vilket sägs kunna öka effektivitet, säkerhet och sänka kostnader. Det talas om att detta är ett nytt sätt att förhålla sig till Internet, kanske till hanteringen av data över huvud taget.

Jag vill här försöka beskriva vad det är som skiljer cloud computing från andra fenomen, ge en överblick över diskussioner som pågår samt tillåta mig att spekulera kring dess framtida utveckling. Detta för att underlätta för läsaren att besvara frågan: Cloud computing – ska vi akta oss för att gå på denna fantasi om något som kanske inte alls är nytt, eller bär tanken på löften om att i framtiden kunna gå på moln?

Begreppet cloud computing

För en läsare som inte är bekant med begreppet kan det inledningsvis sägas att cloud computing handlar om att över Internet tillhandahålla tjänster som normalt har hanterats lokalt, vare sig det finns på den privata datorn eller i företagets egna nätverk. Det kan handla om allt mellan datalagring (Amazon S3), kundrelationssystem (Salesforce.com) och ordbehandlingsprogram (Google Docs)1, men även så kallade peer-to-peer-system för exempelvis filöverföring (BitTorrent). [Mer om olika typer av cloud computing.]

En ofta framhållen egenskap hos molnen är att resurserna ska växa i takt med ens behov; när filen man arbetar på blir större utökas automatiskt lagringsutrymmet. Idag behöver företag prognostisera sina datorbehov och göra inköp därefter vilket bl.a. leder till outnyttjade resurser.

Kort skulle många säga att cloud computing är IT-resurser dynamiskt erbjudna över Internet. Den naturliga frågan är: Vad är nytt?

Begreppet vilar på en gammal metafor för Internet som ett moln av datorer. Emellanåt används den bestämda formen Molnet, ungefär som man refererar till Internet. Angående översättning så har Svenska datatermgruppen inget förslag idag. För grid computing (se nedan) föreslår de en försvenskning till griddteknik, eftersom metaforen grid – galler, rutnät, linjenät – inte ger någon tacksam association till elnätet på svenska. Computing skulle i nödfall kunna översättas med det omständliga databehandling. I linje med ovanstående föreslår jag molnteknik. I citat behåller jag den engelska formen men tillåter mig annars att leka med det svenska: molnteknologi, molnkraft, molnföretag, molnanvändning, molnberäkningar, osv.

Molnens historia

Cloud computing kommer från en tidigare tanke som kallades grid computing (griddteknik), vilket innebär att en mängd datorer i ett givet nätverk delar på en uppgift. Griddtekniken är i sig en idé som formulerades 1961 i ett föredrag vid MIT som hölls av den amerikanske datorvetaren John McCarthy. Han tänkte sig att datorkraft i framtiden skulle säljas ungefär som vatten eller el. Namnet grid kommer från liknelsen att kunna konsumera datorkraft från the grid ungefär som el från elnätet (power grid på engelska).

Ett känt exempel på dagens griddprojekt är SETI@Home, från Berkeleyuniversitetet i Kalifornien, där man med sin egen dator kan delta i sökandet efter extraterrestriellt liv. Ens egen dator agerar då en liten nod i en globalt distribuerad jättedator där över fem miljoner datorer ingår. Till dags dato har SETI@Home totalt arbetat ihop mer än två miljoner år i sammanlagd datortid.

Kontentan är att det finns enorma oanvända resurser på Internet. Även om SETI@Home inte lyckats identifiera intelligent liv utanför Jorden, så har projektet bevisat att distribuerade projekt kan vara framgångsrika, vilket var en bakomliggande hypotes.

Molntekniken är i grunden samma sak och kan ses som den naturliga förlängningen av griddtekniken. På så vis avser det snarare en gradskillnad än ett kategorialt åtskilt fenomen, alltså någonting mognare.

Begreppet populariserades omkring 2006 [källa] men fanns i bruk innan dess. New York Times skriver 2001 att idén bakom Microsofts .Net är ”mjukvaruprogram som inte finns på någon enskild dator utan som istället existerar i det ‘moln’ av datorer som utgör Internet” [källa] Stora kommersiella projekt drivna av Amazon, Google, IBM, m.fl. bidrog sedermera till begreppets spridning.

Begreppets svårigheter

Begreppet har kritiserats för att det till sin natur är svagt. Överlag kan man se hela Internet som ett distribuerat projekt med interagerande datorer. World Wide Web kan sägas vara en gigantisk distribuerad bok med dynamiskt innehåll. Otaliga servrar och routrar har sedan Internets födelse samarbetat för att distribuera e-post och annan trafik. Dagens e-poststandard föreslogs 1982, tio år senare uppfanns WWW. Redan under IT-bubblan talades det som ASP:er (Application Service Provider) som tillhandahöll ekonomisystem och liknande över webben. Många projekt som idag lanseras under rubriken molnteknik är helt enkelt webbaserade tjänster som huseras i stora serverparker. I dessa avseenden är molntekniken därför lika nytt som kejsarens kläder.

Däremot finns en tydlig skillnad mellan hur Internet används idag jämfört med förr. Tidigare  behandlade man sin information lokalt, alltså både program och filer lagrade man på sin egen dator. Möjligen säkerhetskopierade man till en annan server. E-post likaså, en lokalt installerad klient som kopplade upp sig mot e-postservern.  Filöverföring skedde vanligen via exempelvis FTP mellan din dator och FTP-servern.

Plötsligt förändrades den bilden. Exempelvis lanserades Hotmail 1996. Miljontals användare gick successivt över till att endast använda en Internettjänst för sin e-post, den lokala klienten skrotades plus att man kunde komma åt sin e-post från vilken dator som helst. År 2000 lanserade Apple tjänsten iDisk. En hårddiskikon på skrivbordet representerade ett stort antal hårddiskar hos Apple där kunder kunde lagra sina filer. Överföringshastigheten var inte den bästa men man behövde inte längre oroa sig för hårddiskproblem eller säkerhetskopiering. 2001 kom protokollet BitTorrent för filöverföring. Det vann enorm popularitet genom sitt smarta sätt att fördela filöverföringsbördan mellan mängder av privata datorer.

Just i BitTorrent-fallet gäller att om man ritar en graf över vilka noder som pratar med vilka i ett BitTorrent-nät blir resultatet lätt något som liknar ett trassligt moln. Verkligheten har kommit ikapp metaforen.

Försök till en definition

Låt oss nu sammanfatta detta. Vad är unikt för molnteknologin? Utifrån betraktelserna ovan ser man att ett utmärkande drag är att antalet datorer som är involverade i samarbetet är magnituder större än vad som tidigare var möjligt. Minns dock att det endast är en gradskillnad.

(Reflektion: Filosofiskt, sociologiskt och även datologiskt är det relevant att fråga om det i skalförändringen uppstår s.k. emergenta fenomen som inte är möjliga i de mindre komplexa systemen. Jag vill föreslå att så är fallet om och endast om de samverkande noderna uppfyller den speciella peer-to-peer-dynamik som nedan kommer diskuteras. Det vill säga då är inte inte fråga om bara gradskillnad utan kategorial skillnad.)

Jag påpekade också att resurserna ska kunna växa dynamiskt. Hotmail hade länge en irriterande utrymmesbegränsning, rätt som det var var brevlådan full och vännernas e-post studsade. Men 2004 kom konkurrenten Gmail och löste den knuten. Gmail får silvermedalj i molnteknik. Gällande fillagring däremot så ökar inte ens utrymme på iDisk i takt med ens behov (till skillnad från Amazon S3), utan man köper ett fixt antal GB. iDisk hamnar i gråzonen och får bara brons. Slutligen filöverföring: Det finurliga med BitTorrent är att det blir effektivare ju fler användare som ansluter sig. BitTorrent tar guld!

Observera att det sista är en kategorial skillnad, vilket är väsentligt i sammanhanget. Jämför: System Apple blir mer belastat ju fler som använder det. System BitTorrent blir mindre belastat ju fler som använder det. Vi har alltså nått en tröskel, ett före och efter. Denna hisnande tanke återkommer jag till längre fram.

Dagens debatter

Vad är det då som sägs i anslutning till det rådande surret? Nedan refererar jag några inflytelserika personers utlåtanden under 2008.

Larry Ellison

Vd för och grundare av databasföretaget Oracle, den fjortonde rikaste mannen i världen. [Källa 1, källa 2 samt Forbes 2008]

Larry Ellison är känd för djärva företagsåtgärder. Under ett analysmöte får Ellison frågan om vad Oracle kommer göra i avseendet molnteknik. Ellison lever upp till sitt rykte:

”Det intressanta med cloud computing är att vi har omdefinierat cloud computing till att inkludera allt vi redan gör. Jag kan inte komma på något som inte är cloud computing med alla uttalanden idag. Datorindustrin är den enda industri som är mer modedriven än kvinnomodet. Kanske är jag en idiot, men jag har ingen aning om vad folk pratar om. Vad är det? Det är ren rappakalja. Det är vansinnigt. När ska den här idiotin ta slut?”

”Vi kommer att göra uttalanden om cloud computing. Jag tänker inte kämpa emot den här grejen. Men jag förstår inte vad vi skulle göra annourlunda i ljuset av cloud computing annat än att ändra några formuleringar i våra annonser. Det är min syn.”

Dagen efter talar han inför sina aktieägare i liknande ordalag:

”Jag tycker det är befängt att cloud computing håller på att ta över världen. Vi tror att det är mycket svårt att göra några pengar på det här.”

Han fortsätter med att påpeka att öppen källkod och SaaS (Software-as-a-Service) var lika haussat för några år sen, men inget företag har blivit någon mångmiljardindustri:

”Det finns ett lönsamt öppen källkodsföretag: Red Hat.”

Det största SaaS-företaget är Salesforce.com, men enligt Ellison är det bara ”nästan lönsamt”. Salesforce.com hade en nettoinkomst 2008 på 18,4 miljoner dollar, i jämförelse med Oracles 5,5 miljarder.

Tim O’Reilly

Grundare av det inflytelserika dataförlaget O’Reilly Media, han myntade bl.a. uttrycket Web 2.0. [Källa]

I ett blogginlägg skriver Hugh MacLeod9 att det finns en risk att molnteknikföretag kan orsaka monopol i branchen (låt kalla dem molnopol) och kan komma att bli de största företag som någonsin existerat, många gånger större än Google och Microsoft idag. MacLeod menar att detta skulle vara en konsekvens av potenslagsdistribution (power law distribution). Kort betyder det att ett system av frivilliga deltagare oundvikligen, och av mekaniska skäl, utvecklar makthierarkier, trots att systemet utformats specifikt i syfte att främja exempelvis jämlikhet och yttrandefrihet. Maktdistributionen har den karaktäristiska long tail-formen. [Källa]

O’Reilly jämför MacLeods förutsägelse med Larry Ellisons motsatta uttalande om att det inte går att tjäna några stora pengar på molnteknik. O’Reilly menar att Ellison har både rätt och fel.

För det första beror de s.k. Web 2.0-fenomenen på en enorm mängd frivilliga deltagare (eBay, Wikipeida, Gmail, etc.), vilket också är vad som orsakar maktdistributionen. Som jag påpekade ovan är det just egenskapen att bli bättre ju fler som använder systemet som är det utmärkande. Användaren är nyckelordet, i sammanhanget peer på engelska, och samverkan mellan peers alltså peer-to-peer är vad det handlar om. Molnteknikföretagens tjänster utmärks inte nödvändigtvis av detta, vad man skulle kunna kalla en peerialistisk dynamik. Kanske konkurrerar kunderna bara om utrymmet.

För det andra, om molntekniken utvecklas ungefär som hårdvaruindustrin eller Internetoperatörerna, så finns inga astronomiska vinster. När IBM lanserade PC:n dog hårdvaruindustrin på så vis att de stora vinsterna flyttades över till mjukvaran, dvs. Microsoft. ISP-marknaden är enorm, men inte enormt lönsam.

Detta är varför Ellison har rätt, menar O’Reilly, men tillägger att det endast om man bara ser till infrastrukturlagret. Jämförelsevis tar hårdvaruindustrin inte hem de stora vinsterna, men ser man på tillämpningarna (Microsoft, Google, etc.) blir bilden en helt annan. Lönsamheten kommer med lagbunden säkerhet att bevaras, även om det innebär förflyttning till ett annat affärssegment. Därför har Ellison fel.

O’Reilly sluter sig därmed till att de företag som förstår sig på den peerialistiska dynamiken, och skapar tillämpningar därefter, faktiskt en dag kan bli de jättar MacLeod föreställer sig.

Richard Stallman

Amerikansk förespråkare för fri mjukvara, grundare av bl.a. GNU-projektet. [Källa]

O’Reilly ställer sig frågan vad man intuitivt anser vara molnteknik. Som han ser saken handlar det om fall där man lagrar sin privata data i systemet. Många skulle säga att Google Docs är molnteknik men inte Google Maps. Just detta riktar Stallman sin kritik mot, som den förkämpe i integritetsfrågor han är. Stallmans ogillande vilar alltså på helt andra grunder än Ellisons:

”Det är dårskap. Det är värre än dårskap: det är en marknads-hype-kampanj. Man säger att det är oundvikligt – och när du hör någon säga så, så är det mycket troligt att det ligger flera affärsrörelser bakom som kämpar för att det ska bli sant.”

Stallman insisterar på att man bör behålla sina filer och sin data lokalt, att man inte ska ladda upp den i molnet:

”En anledning till att du inte bör använda webbapplikationer för din databehandling är att du tappar kontrollen. Det är precis lika dåligt som att använda ett företagsägt program. Behandla din egen data på din egen dator med din kopia av ett frihetsrespekterande program. Om du använder ett företagsägt program eller någon annans webbserver, så är du försvarslös. Du är som vax i händerna på vem som nu utvecklade mjukvaran.”

Dr. Ali Ghodsi

Forskare i distribuerade system vid Swedish Institute of Computer Science (SICS) och KTH.

Dr. Ghodsi är en ledande forskare på området och har under många år arbetat med flera av de teknologier som används inom cloud computing. Under ett samtal ger Dr. Ghodsi sin syn ur ett forskar- och teknikperspektiv:

”Behövs begreppet cloud computing? Det hävdas av många att det inte är något nytt. Men datautvecklingen sker konstant och för många forskare kan det vara svårt att se att något idag skulle vara mycket annorlunda jämfört med igår, förra året, eller fem år sedan.”

Men i ett analytiskt retrospektiv har ju faktiskt en utveckling skett. Dr. Ghodsi övergår till att redogöra för tre relevanta forskningsområden. Det första är peer-to-peer computing, som nu funnits i omkring ett decennium. Som antytts ovan tillåter det systemen att växa automatiskt för varje ny användare, eftersom denna också bidrar med egna resurser:

”Små forskningsframsteg har gjorts inom peer-to-peer, exempelvis genom uppfinningar såsom distribuerade hash-tabeller (DHT) – som kan ses som en helt platt DNS – och effektiva filöverföringsmekanismer – såsom BitTorrent. I praktiken handlade mycket av peer-to-peer-utvecklingen om fil- och datadelning, och därmed ignorerades viktiga frågor såsom interoperabilitet och säkerhet.”

Observera parallellerna dels till kravet att molntekniken ska växa dynamiskt med behovet (i detta fall antalet användare), och dels till den peerialistiska dynamiken, det vill säga att systemet blir bättre ju fler som använder det.

Det andra området är grid computing, vilket Dr. Ghodsi menar återkom i ny skepnad för cirka tio år sedan, och som i motsats till peer-to-peer hade ett tydligt interoperabilitets- och säkerhetsfokus:

”Interoperabiliteten nåddes genom att basera sig på standarder, såsom Web Services (en realisation av Service-Oriented Architectures, SOA). Säkerheten uppnåddes genom en decentraliserad PKI-baserad lösning, som tillät delegering av rättigheter. I praktiken handlade det mycket om att på ett säkert sätt exekvera så kallade löjligt parallella problem (på engelska embarrassingly parallel problems), såsom fysikexperiment, på en mängd servrar som var distribuerade över ett antal universitet.”

Detta i sin tur ledde fram till det tredje området:

”För cirka fem år sedan släpptes Xen, som – trots att den inte var först – satte igång en virtualiseringsfeber, och öppnade upp en ny dimension av interoperabilitetsbegreppet.”

Med Xen blev det praktiskt möjligt att snabbt dela en dator i mindre delar, installera det system som användaren efterfrågade (operativsystem, programvara, m.m.) och garantera att alla dessa olika system kördes samtidigt på samma dator på ett säkert sätt. Det började även bli praktiskt möjligt att lastbalansera, utan att det knappt märktes för användaren, genom att flytta ett helt virtuellt system från en dator till en annan. Dr. Ghodsi summerar:

”Sammantaget har det under de senaste åren skett stora framsteg, där peer-to-peer bidrar med decentralisering, skalbarhet och feltolerans, grid computing med säkerhet och interoperabilitet, och utöver dessa projekt inom virtualisering och lastbalansering. Begrepp som peer-to-peer, grid computing och service-oriented architectures inrymmer inte alla ovan nämnda tekniker och förhållningssätt. Men kombinerat ger alla dessa teknologier – tillsammans med det faktum att nätverken får ökad kapacitet och våra datorer blir mer parallella (via multicore computing) – upphov till termen cloud computing, ett begrepp som därmed behövs.”

Framtiden

Beroende på perspektiv går åsikterna isär om vad molntekniken kommer att innebära: Det kan bli stort men inte överdrivet lönsamt, menar Ellison. Som leverantör av en plattform som kan härbärgera peerialistisk dynamik kan man nå stjärnorna (eller i alla fall molnen) enligt O’Reilly. Som privatperson bör man hålla fingrarna borta, tycker Stallman. Som forskare finns ännu många outforskade områden, säger Dr. Ghodsi. Dessa motsvarar fyra krafter: Finansen, Friheten, Filosofin och Framsteget, samtidigt motverkande och ömsesidigt beroende.

Krafterna kan vi gruppera på olika sätt: Den först grupperingen utgörs av dels motståndarna som inte tror att det finns några pengar i det eller som tror att det är ett hot mot privatlivet (det omaka paret Ellison och Stallman). Och dels förespråkarna som tror på en avancerad fortsatt utveckling (O’Reilly och Dr. Ghodsi – a match made in heaven).

Det går också att se alternativa grupperingar: Å ena sidan de aktiva, å andra de passiva. Enligt tanken att pengarna kommer hitta fram till det som är lönsamt så kommer företag försöka få det att fungera (Finansen), och forskningen kommer fortsätta vare sig det går fort genom finansiering eller långsamt genom ideella initiativ (Framsteget). Det är den aktiva sidan. Den passiva motsvaras av Filosofin och Friheten som intar en mer reflekterande hållning.

Enligt ovan tecknade matris skulle jag satsa mina pengar på de aktiva förespråkarna, alltså Framsteget. Vid varje lyckat steg kommer Finansen att satsa nödvändigt kapital och Filosofin ömsom gnälla, ömsom heja på.

Privatpersoner

Gällande frihetsivrarens inställning till privatlivet tror jag det är en försumbar kraft i förhållande till människors lättja eller behov att socialisera. Se på Facebook, en typisk molnteknologisk tillämpning. Trots varningar om att allt man där publicerar faller i företagets ägo, och att det är lätt att följa andra människor privatliv – var de befinner sig, vem de umgås med, fotografier, osv. – så tycks det inte oroa många. Samma sak gäller Googles applikationer (Gmail, Calendar, Docs, etc.); emellanåt hittas buggar i systemen som gör att man kan läsa andras e-post eller dokument, och ändå fortsätter tillströmningen av nya användare.

Det handlar i grunden om att vi vill bli av med kraschande hårddiskar och program som strular. Med andra ord, vi drivs intuitivt av en vilja att kasta in allt i molnet och låta någon annan ta hand om problemet. När det dessutom är gratis blir det i princip oemotståndligt. O’Reilly skriver: ”Cloud computing är verkligt. Allt rör sig in i molnet, i sin helhet eller i delar.” Och på samma sätt som man inte dagligen oroar sig för att bli påkörd, så ignorerar man en eventuellt tveksam stabilitet och säkerhet. Så länge människor håller sig någorlunda i skinnet fungerar det trots allt mycket bra.

Företag

Gällande företag kommer övergången till molnanvändningen gå långsammare, mycket beroende på det Stallman menar bör gälla privatpersoner. Företag är ofta mer bekymrade över sina hemligheter än privatpersoner; om någon stjäl ett foto av dig gör det kanske ingen större skada (beroende på fotot), men om någon stjäl en kund från ditt företag innebär det direkt förlorad inkomst.

Förutom säkerhetsaspekten är tillgängligheten ett problem. Inte för att en datahall i källaren är säkrare än Amazon S3, utan för att ledtiderna oundvikligen blir längre. I synnerhet när det gäller stora transaktionsmängder.

Den tredje aspekten är att de applikationer som tillhandahålls över nätet kanske är lämpliga för privatpersoner som lättare accepterar att en viss funktion inte finns. För ett företag som under många år arbetat fram en metodik är det däremot svårt att byta arbetssätt utan att förlora höjd. En sak är informationsteknologins råvaror – lagringsutrymme och rå processorkraft – men företagsspecifika tillämpningar är ofta mycket komplexa och i praktiken krävs stora investeringar för att flytta dem till en annan Internetbaserad plattform. Föreställ er bara någon större industris ERP-system och det fullkomligt orimliga arbete att överföra det till en tekniskt mer begränsad plattform.

Ett fjärde problem är att det hela tiden är någon annans nät man belastar. Om Internetleverantörerna inte hittar något lämpligt sätt att muta den tredje parten kommer tjänsterna oundvikligen att försämras.

Den extra arbetsbördan i kombination med högre risk och sämre prestanda är ingen god kalkyl. Jag vill med det ytterligare förfina O’Reillys analys av vilken typ av molnföretag som kommer lyckas.

Vad som krävs är inte bara att skapa tillämpningar (till skillnad från att sälja molnkraft som råvara) som rätt använder peerialistisk dynamik, utan det krävs att man identifierar enkla behov gemensamma för enorma mängder företag. Dynamiken dikterar att tillämpningarna ska stärkas av och inte hotas av informationsdelning, de måste till sin natur vara öppna. Men företag har historiskt sett alltid varit slutna, det kommer inte att förändras. Vad som därför måste ske är inte att förändra ett gammalt behovsmönster, utan att identifiera något nytt som möjliggörs endast genom den nya tekniken.

O’Reilly spekulerar kring vad för slags tillämpning det skulle kunna innebära. Han tänker sig att företag liknande Salesforce.com kan erbjuda en utvecklingsplattform där verktyg delas och förfinas ungefär som i Linux-världen; en slags molnteknologisk öppen källkod för
företag. Jag ser framför mig en utveckling mot privata moln, av flera skäl: dels för misstänksamheten mot att dela, dels för bättre prestanda och dels för att uppnå bättre egenskaper internt såsom robusthet och ett effektivare utnyttjande av resurser. Helst vill man inte vara utanför molnet, man vill vara i det, alltså inne i dimman; fog computing föds därmed.

Slutord

Den digitala sidan av vår tillvaro rör sig hastigt mot att bäst beskrivas av principen ju fler desto bättre. Detta innebär ett paradigmskifte i förhållande till den kategorialt åtskilda tidigare rådande principen ju fler desto sämre.

Denna kategoriala skillnad tillkommer i och med att det blir möjligt för användare, eller peers, att bidra med sina egna resurser, istället för att vara beroende av en centralt administrerad resurspool.

Resurserna kan ses på flera plan, antingen infrastrukturellt såsom transport och lagring av data (syntaktiskt), eller på tillämpningsnivå såsom insamling, raffinering och i synnerhet korsbefruktning av data (semantiskt); tänk datasynergier.

Den dynamik som principen ju fler desto bättre representerar, inte bara möjliggörs utan nödvändiggörs genom ny teknik, framför allt peer-to-peer. Dessa peerialistiska mönster och beteenden blir utmärkande för infrastruktur (BitTorrent) såväl som tillämpning (Facebook). De innebär även att inte bara skalbarheten ökar, utan även nyttan för den enskilde användaren. Mycket talar för att vissa tjänster mår väldigt bra som moln. Baksidan är hur aggressivt eller dåligt detta är för nätet.

Som en uppsättning intellektuella verktyg blir peerialismen även överföringsbar på andra discipliner, för att förstå mekaniken i den nya ekonomin och de problem upphovslagstiftningen står inför.

Framtiden kommer i hög grad utmärkas av molnteknologi; klicka på en knapp och få gratis tillgång till alla digitala resurser en företagsuppstart behöver. Jättar som Facebook kommer uppstå vartefter nya behov identifieras. En och annan integritetskris kommer skrämma bort användare – men inte permanent från molnen, då behoven består, utan från en leverantör till en annan. Privatpersoner kommer enligt potenslagsdistribution att bestämma vilka aktörer som når topparna. För att locka företagskunder måste man identifiera generella, enkla och peerialistiska behov. Initialt kommer den utvecklingen gå mot privata moln, eftersom man idag av prestanda- och säkerhetsskäl vill komma närmare molnen, helst vara i dem; vi närmar oss fog computing. Lyckas man däremot möta de tre behoven i en öppen tillämpning för företag blir möjligheterna oöverskådliga.